waiting for the world to change

Känns jobbigt att skratta efter idag... så otroligt fint det var, men så jobbigt. Minnesstunden i matsalen var fantastiskt. Nästan alla på skolan var där. Och man kände verkligen att ingen tyckte det var kul. Nu måste man gå vidare, ta nästa steg. Men jag kommer inte glömma det här.

Vi saknar dig Angelica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback